Spegel, spegel på väggen där...

”Jag försöker skaka av mig de där orden som en annan person slängde ur sig till mig. Jag tänker att det där ska jag inte ta åt mig av. Men ändå ligger de kvar i mig som en tagg och skaver. Sårar och gör ont. Tänker att känslan snart kommer att försvinna, för det var ju ingen större grej. Men ändå märker jag hur den drar ner mig och får mig att känna mig dum. Ord som kanske egentligen inte alls hade med mig att göra, har blivit större och fått mig att plötsligt tappa tron på mig själv.”


Andras ord riktade till oss själva kan kännas oerhört sårande och vara svåra att bli av med. Samtidigt har vi mycket att lära av vår egen reaktion. Eftersom den yttre världen reflekterar det som pågår i vårt inre, och framför allt våra reaktioner över det som händer, blir ett värdefullt budskap till oss själva. Det visar vad vi behöver arbeta med i oss själva.

När vi påverkas av andras ord speglar det sådant som är obearbetat i oss själva.

Vad andra säger till oss är egentligen inte det intressanta, utan snarare varför vi låter oss påverkas. Att vi tar emot det visar att vi bär på något obearbetat som ger sig till känna när andra kastar ord över oss.

Om vi hade känt oss trygga och hela i oss själva hade vi inte tagit emot orden eller låtit oss påverkas av dem på samma sätt.

Om vi kan se och uppmärksamma de vi möter som en spegling kan det bli ett fantastiskt redskap att lära sig mer om oss själva. Istället för att "älta" orden som påverkar oss kan vi utforska vårt inre för att hitta den osäkerhet som den yttre världen speglar i oss.

Relationen vi har med oss själva är det viktigaste vi har. Med en inre trygghet behöver vi inte påverkas lika mycket av det som händer runtomkring oss och, vi finns där för oss själva när vi har det svårt.