Norm idag, men norm i morgon?

Jag är en något överviktig, medelålders (äldre?) kvinna och jag trivs efter en hel del arbete genom åren med mig själv väldigt bra, med att vara just jag.
Vi är många som har eller har haft en del utmaningar och motstånd med att acceptera, vara stolt och älska oss själva precis som den vi är. Förutom att vi brottas med våra negativa tankar som prestationsångest, kroppsfixering och låg självkänsla, så påverkas vi av den tid vi lever i, det som sätter normen. Där normen säger att smal är rätt och tjock är fel. Liksom ungt är bäst och gammalt är dåligt.
Ja, jag generaliserar, men vi vet att de här attityderna är väldigt vanliga.

Vi är ju mer än så, vi är mer än ytan. Innehållet dvs det som inte syns, mer än i ögonen, om någon vågar titta in. För att vi ska mötas på riktigt är närvaron, den oreserverade närvaron det som gör det möjligt att se och uppleva varje människas skönhet. Det finns inget rätt eller fel. Inget fult eller snyggt i våra möten.
Titta in lite djupare i nästa människa du möter, på riktigt, låt det bli äkta, våga. Du kommer bli överväldigad över skönheten i djupet, när du är i fullständig närvaro tillsammans med någon annan människa. Autencitet. (Autentisk - Att vara äkta) Inget är beständigt, det är det enda beständiga.